För ca 7 månader sedan så började jag fundera på om jag kanske skulle försöka skaffa mig en egen häst. Eller iallafall att ha en häst på foder och se om de verkligen fungerade med mitt liv. Jag hade varit medryttare i ca 8 år på olika hästar innan, så jag kände mig faktiskt redo. Jag började kolla annonser på hästar till salu. Skickade mail på många olika hästar om de kunde tänka sig att lämna ut på foder osv, men det var svårt att hitta någon. Så jag la ut en annons själv på ett islandshäst forum på facebook och hoppades på det bästa. Jag fick några svar, vissa var seriösare än andra. Men tillslut så var det en tjej som hörde av sig och berättade att hon hade ett ungsto hon kunde tänka sig att lämna ut på foder. Så jag vart ju genast intresserad och ville veta mer om detta sto. Jag vart bara mer och mer intresserad och vi bestämde att jag skulle komma och provrida. Innan provridningen så skrev vi med varandra dagligen och det kändes verkligen så himla bra.
14:e September var datumet bestämt att jag skulle komma och hälsa på och provrida. Sagt och gjort så var jag där. Var där i ett par timmar och både fotade, pratade och red. Vi var 3 stycken som red ut under provridningen. Dis skötte sig galant och jag tyckte hon var så trevlig att rida. Efter ridningen stog vi och mös ett bra tag, och jag kände verkligen att denna häst går jag bra ihop med. Hon är så trevlig och mysig, precis som jag vill ha men var samtidigt väldigt nervös över vad ägaren tyckte om mig. Jag åkte hem och vi fortsatte att prata på facebook, men nu ville inte ägaren lämna ut henne på foder så länge som vi pratat om längre. Och prov tiden vart bara mindre och mindre, men jag hade ju funderat hela tågresan hem och de enda jag kunde tänka på var vilken mysig häst hon var. Så detta vart egentligen inget problem för mig, som ni förstår så har jag redan bestämt mig. Jag ska ha henne. Spelar ingen roll om jag ska ha på foder och sedan köpa henne eller om jag köper henne på en gång, för köpa henne ska jag göra, hon ska bli min.
Vi började då bestämma när och hur Dis skulle komma hit, och vart hon skulle bo. Vi bestämde att hon skulle komma efter den 25:e september, hehe ja så blev det inte heller. 17, september så stog hon på stallplanen i Ösmo, i sitt nya hem. Det var verkligen ofattbart nästan, min alldeles egna häst. Som jag längtat efter att få ha en helt egen häst och nu äntligen så stog hon där i transporten.
Så sen den 17:e september 2013 har Dis alltså varit hos mig vilket är nu ett halvår. Det känns dock som jag haft henne mycket längre än så. Hon är en underbar häst som jag älskar oerhört mycket. Hon är min bästa vän och min ögonsten. Denna fantastiska häst litar jag till 100 % på. Hon är verkligen pålitlig och inte ett dugg komplicerad. Vi har gjort mycket tillsammans redan och mer ska vi göra. Vi satsar på träningstävlingar till sommaren vilket jag tror vi båda ser fram
14:e September var datumet bestämt att jag skulle komma och hälsa på och provrida. Sagt och gjort så var jag där. Var där i ett par timmar och både fotade, pratade och red. Vi var 3 stycken som red ut under provridningen. Dis skötte sig galant och jag tyckte hon var så trevlig att rida. Efter ridningen stog vi och mös ett bra tag, och jag kände verkligen att denna häst går jag bra ihop med. Hon är så trevlig och mysig, precis som jag vill ha men var samtidigt väldigt nervös över vad ägaren tyckte om mig. Jag åkte hem och vi fortsatte att prata på facebook, men nu ville inte ägaren lämna ut henne på foder så länge som vi pratat om längre. Och prov tiden vart bara mindre och mindre, men jag hade ju funderat hela tågresan hem och de enda jag kunde tänka på var vilken mysig häst hon var. Så detta vart egentligen inget problem för mig, som ni förstår så har jag redan bestämt mig. Jag ska ha henne. Spelar ingen roll om jag ska ha på foder och sedan köpa henne eller om jag köper henne på en gång, för köpa henne ska jag göra, hon ska bli min.
Vi började då bestämma när och hur Dis skulle komma hit, och vart hon skulle bo. Vi bestämde att hon skulle komma efter den 25:e september, hehe ja så blev det inte heller. 17, september så stog hon på stallplanen i Ösmo, i sitt nya hem. Det var verkligen ofattbart nästan, min alldeles egna häst. Som jag längtat efter att få ha en helt egen häst och nu äntligen så stog hon där i transporten.
Så sen den 17:e september 2013 har Dis alltså varit hos mig vilket är nu ett halvår. Det känns dock som jag haft henne mycket längre än så. Hon är en underbar häst som jag älskar oerhört mycket. Hon är min bästa vän och min ögonsten. Denna fantastiska häst litar jag till 100 % på. Hon är verkligen pålitlig och inte ett dugg komplicerad. Vi har gjort mycket tillsammans redan och mer ska vi göra. Vi satsar på träningstävlingar till sommaren vilket jag tror vi båda ser fram